Vi lämnade Lissabon tidigt på måndagsmorgonen, betydligt mer trafik och resan fram till Tours tog ca 3 timmar längre än när vi åkte ner.
Vi stannade hos min syster två hela dagar, det var välbehövligt men framförallt trevligt. Min syster jobbar med barn. Hon tar hand om fyra stycken men under vår tid där så var det bara tre av barnen på plats. Tyckte att jag kunde lite franska men det visade sig inte vara aktuellt längre. Så vi fick lära oss lite av barnen.
Tidigt på torsdagsmorgonen, ca 03:30 tiden började vi den fjärde och sista etappen av vår resa. Vi var vid Paris strax innan sextiden på morgonen och denna gång så fick vi se Eiffeltornet då den var upplyst. Vi stannade vid första parkeringen i Belgien där vi var millimeter från att vinna en mobiltelefon. När vi kom fram till bilen så frågade en man om vi var på väg hem till Sverige, det var en annan svensk som också var på väg hem till Sverige. Han önskade oss en trevlig resa och kör försiktigt.
Långt ifrån vetandes om vad som väntade oss så fortsatte vi vår resa hemåt. När vi åkt en del av Tyskland så är riktningen Bremen, några mil innan Bremen blev vi påkörda från sidan. Det var Mia som körde och vi låg på mittfilen. Vi började köra om en långtradare på högersida när vi är halvvägs förbi honom så började en BMW sakta ner på vänsterfilen så vi kommer ikapp den också, vi har precis lämnat ett vägarbete så det går inte så fort, tack och lov för det!
Från ingenstans och ingen förvarning (läs blinkers) började den danska BMW att komma närmare och närmare oss tills det smällde. Just där och då är min uppfattning att vår bil lyfts upp något i luften, typ bakhjulet på förarsidan, sidan som träffades. Vi slungas mot långtradaren men Mia reagerade jättesnabbt och lyckades vrida ratten och därmed bilen från långtradaren, annars hade vi suttit som ett frimärke på långtradaren.
Vi blir lite chockade, dansken som körde på oss åker förbi och typ vinkade ursäkt för det som hänt och till en början lägger han sig framför oss, vi tror direkt att han ska stanna, men istället får han för sig att sticka, Mia hakade på honom medans han försökte smita. Det blev som en scen ur någon film/serie, vi jagar ikapp han signalerar åt honom att stanna. Svårt att säga hur länge denna jakt pågick men det kändes som länge.
Tillslut så bestämde han sig för att stanna. Vi gick runt och tittade på bägge bilarna, hans hade en liten märke på framskärmen. Vi hade en buckla nedanför förarens backspegel, hela bakdörren blev repig och fälgen på bakhjulet hade fått sig en kyss (ev hände det när jag kände att vi lyfte nån sekund från vägen).
Han erkände att han bytt fil utan förvarning men själva olyckan var han oskyldig till. I hans värld fick vi inte åka där tydligen. Som tur är så fick vi med olyckan i Dash cam som vi har i bilen.
Detta skedde nånstans vid 12-13 tiden, jag ringde direkt till försäkringsbolaget och fick hjälp. Då bilen var körbar så var det bara att fortsätta att köra hemåt. Jag tror att vi körde mer eller mindre i trans därifrån tills strax efter Mellerud, då var klockan nånstans efter tre på natten, för då var vi bägge riktigt trötta. Vi kom hem strax innan sju på morgonen.
800 mil i bil 2.0 